Askja reseguide

 

Askja är en kaldera i det centrala höglandet på Island, strax norr om Vatnajökulls glaciär. Det är mest känt för sina dramatiska utbrott, såväl som träningsplatserna för Apollo-astronauter på grund av dess utomjordiska månlandskap.

Vill du upptäcka en av alla spännande turer till Islands högland? Den högsta punkten på bergen som bildar kratern är 1 510 meter (4 954 fot), vilket är otroligt högt för att vara en isländsk topp.

Askja är ett populärt resmål för vandrare, med fjällstugor att bo i, även om du bara kan åka dit på sommaren med ett fyrhjulsdrivet fordon.

Stora utbrott i Askja

Askja var inte särskilt känt under större delen av Islands historia och den skulle få betydande uppmärksamhet först 1875 när vulkanen fick ett stort utbrott och pyrde ut giftig aska över stora delar av Östfjordarna. Denna aska nådde så långt som till Polen, vilket visar på dess skadliga effekt.

Effekten på lokalbefolkningen var förödande, eftersom boskap och grödor vissnade och dog. Detta orsakade en stor migrationsvåg från landet till USA och Kanada, och många städer längs deras östkust har en stor befolkning av isländska ättlingar, särskilt den kanadensiska staden Gimli.

Även om detta verkade vara första gången Askja fick internationellt spridning, så stämmer inte det. För 11 000 år sedan nådde tefran från dess utbrott så långt som till Rumänien.

Askja fick senast ett utbrott 1961, dock inte i så stor omfattning. Det har mullrat ett par gånger, med skakningar i regionen 2010 och ingen inlandsis i april 2012, vilket tyder på att det finns värme under toppen.

Öskjuvatn-sjön

Askja är också känt för Islands näst djupaste sjö, Öskjuvatn, som förlorar topplaceringen till den nybildade Jökulsárlón-glaciärlagunen.

Den ligger cirka 50 meter (164 fot) under huvudnivån på kalderans botten och har ett djup på upp till 220 meter (722 fot).

Denna sjö bildades efter utbrottet 1875 och täcker ett område på tolv kvadratkilometer (cirka fem kvadrat miles). Den är frusen större delen av året, och om det skulle förändras är det ett oroande tecken på ett potentiellt utbrott.

Vetenskap och Askja

Askja ligger i vad som kallas "regnskuggan" av den stora Vatnajökull-glaciären. Det betyder att området är anmärkningsvärt torrt, med bara 450 mm regn per år, ungefär hälften av vad som faller i Reykjavík. Det är också särskilt kallt på grund av dess höjd och närhet till glaciären.

Dessa förhållanden innebär att det finns liten eller ingen vegetation kring Askja och därför var det en perfekt plats för Apollo-astronauter att vänja sig vid månens miljö. Medan andra platser runt om i landet, som Reykjaneshalvön, ansågs denna miljö vara den bästa versionen av ett månlandskap.

Apollo-forskarna var långt ifrån de enda som kom till Askja, platsen lockade även till sig meteorologer, geologer och vulkanologer i årtionden. Innan astronauterna anlände hade Askja orsakat två personers dödsfall när de studerade den.

1907 studerade två forskare från Tyskland, Walter von Knebel och Max Rudloff, vulkanen och åkte på en båtresa ut på Öskjuvatn. De skulle aldrig återvända, och inte visa några levnadstecken, trots von Knebels fästmans, Ina von Grumbkows hårda arbete.

Vad som hände med dem har länge varit ett mysterium, men ett troligt svar hittades slutligen 2014.

En studie som gjordes det året i kalderan avslöjade vilka effekter ett jordskred kan ha på sjön. När ett jordskred träffade dess yta orsakade det en våg som var 30 meter (98 fot) hög. Vilken liten båt som helst i dess väg skulle ha krossats helt, och det är inte konstigt varför inga kvarlevor aldrig har hittats.