Askja är en caldera i det centrala höglandet på Island, strax norr om Vatnajökull-glaciären. Den är mest känd för sina dramatiska utbrott och för att ha varit träningsplats för Apollo-astronauterna tack vare sitt utomjordiska, månliknande landskap.
Utforska ett brett utbud av turer till Islands högland.
Varför du kan lita på vårt innehåll
Guide to Iceland är Islands mest pålitliga reseplattform och hjälper miljontals besökare varje år. Allt vårt innehåll skrivs och granskas av lokala experter med djup kunskap om Island. Du kan lita på att vi ger dig korrekt, aktuell och pålitlig reseinformation.
Bilden ovan från Wikimedia, Creative Commons, av Ilya Grigorik. Ingen redigering har gjorts.
Den högsta punkten på bergen som bildar kratern är 1 510 meter, vilket är anmärkningsvärt högt för ett isländskt berg.
Askja är ett populärt resmål för vandrare, med fjällstugor att övernatta i, men området kan endast nås under sommaren med fyrhjulsdriven bil.
Stora utbrott vid Askja
Askja var inte särskilt känd under större delen av Islands historia; det var först 1875 som platsen fick stor uppmärksamhet när den hade ett kraftigt utbrott och giftig aska spreds över stora delar av Östfjordarna. Askan nådde ända till Polen, vilket visar utbrottets omfattning.
Effekterna för lokalbefolkningen var katastrofala, då boskap och grödor dog. Detta ledde till en stor utvandringsvåg till USA och Kanada, och många städer på deras östkust har idag stora befolkningar med isländskt ursprung, särskilt den kanadensiska staden Gimli.
Även om detta verkade vara första gången Askja hade internationell påverkan, var det inte så; för 11 000 år sedan nådde tefra från ett utbrott ända till Rumänien.
Askja hade sitt senaste utbrott 1961, men inte i lika stor omfattning. Sedan dess har området dock skakat till, bland annat med jordskalv 2010 och ingen is på toppen i april 2012, vilket tyder på värme under berget.
Foto från Wikimedia, Creative Commons, av Ulrich Latzenhofer. Ingen redigering har gjorts.
Öskjuvatn
Askja är också känd för att hysa Islands näst djupaste sjö, Öskjuvatn, som bara överträffas av den nybildade Jökulsárlón glaciärlagun.
Sjön ligger cirka 50 meter under huvudnivån på calderans botten och har ett djup på upp till 220 meter.
Denna sjö bildades efter utbrottet 1875 och täcker ett område på tolv kvadratkilometer. Den är frusen större delen av året, och om den är ovanligt isfri är det ett oroväckande tecken på ett möjligt utbrott.
Vetenskap och Askja
Askja ligger i det som kallas "regnskuggan" av den stora Vatnajökull-glaciären. Det innebär att området är mycket torrt, med endast 450 mm nederbörd per år, ungefär hälften av vad som faller i Reykjavík. Det är också särskilt kallt på grund av höjden och närheten till glaciären.
Dessa förhållanden gör att det finns lite eller ingen växtlighet runt Askja, vilket gjorde platsen perfekt för Apollo-astronauterna att vänja sig vid månens miljö. Även om andra platser i landet, som Reykjaneshalvön, också användes, ansågs just detta område vara det mest liknande månlandskapet.
Apollo-forskarna var långt ifrån de enda som kom till Askja – platsen har lockat meteorologer, geologer och vulkanologer i årtionden. Faktum är att innan astronauterna kom hade Askja redan krävt två forskares liv.
År 1907 studerade två tyska forskare, Walter von Knebel och Max Rudloff, vulkanen och tog en båttur ut på Öskjuvatn. De återvände aldrig, och inga spår av dem har någonsin hittats, trots ihärdiga försök av von Knebels fästmö, Ina von Grumbkow.
Vad som hände med dem har länge varit ett mysterium, men ett troligt svar hittades slutligen 2014.
En studie som gjordes det året i calderan visade vilka effekter ett jordskred kan ha på sjön. När jordmassor träffade vattenytan skapades en våg på 30 meter. En liten båt i dess väg skulle ha krossats fullständigt, vilket förklarar varför inga spår av dem har hittats.
