Turer till Reykjavík

Enligt den uråldriga Landnámabók, det släktdokument som beskriver Islands tidiga bosättare, grundades den första permanenta bosättningen på Island i Reykjavik (”Rökarnas vik”), belägen på öns sydvästra hörn.

Det sägs att Ingólfur Arnarson, en norrman som flydde kung Haralds tyranni, bestämde var han skulle bosätta sig genom att kasta sina högsätesstolpar överbord och sedan följa dem till stranden. Stolparna placerades sedan på sin rättmätiga plats på var sin sida om hövdingens säte.

I dag finns det en viss skepsis till huruvida Ingólfur faktiskt landsteg på den exakta plats som anges i Landnámabók, eller Landnamsboken på svenska. Det beror på den låga sannolikheten att stolparna faktiskt landade där de gjorde – med tanke på havsströmmar och strandens avstånd från båten. Istället är det mer troligt att Ingólfur valde att bosätta sig i närheten av naturliga varma källor, väl medveten om vikten att hålla sitt folk varmt under de hårda isländska vintrarna.

Oavsett hur det hela gick till, började bosättningen växa och de tidiga nordborna avskogade snabbt området för att skaffa sig timmer och göra plats för betesmarker.

”Rökarnas vik” antyder en tidig förväxling, åtminstone en språklig sådan, mellan den stigande vattenångan från Islands otaliga geotermiska varma källor och rök. De framvällande vita molnen räckte för att inspirera bosättningens namn, som fram till 1800-talet skrevs med den ursprungliga stavningens extra ”r” (Reykjarvik).

Fram till 1700-talet var det område vi idag känner som Reykjavik lite annat än åkermark, vilket också ger en antydan om hur det förhöll sig i övriga landet vid den tiden. När den danska monarkin valde stimulera regionens ullindustri, byggdes emellertid ett antal spinnerier och danskarna blev bosättningens främsta arbetsgivare under flera årtionden. Under denna period började även andra industrier, som fiske och varvsindustri, att ha större ekonomisk påverkan.

På grund av denna utveckling avskaffades danskarnas handelsmonopol och år 1786 beviljades staden handelsrättigheter. Därmed kom 1786 att anses vara året då staden grundades.

Under de kommande åren skulle Islands huvudstad uppleva en våg av självständighetsrörelser, en invasionsstyrka, tre ”torskkrig”, världsmästerskapet i schack 1972 och till och med 1986 års toppmöte i Reykjavik mellan USA och Sovjet mitt under kalla kriget. Utöver allt detta har staden fostrat några fantastiska artister under de senaste åren, nämligen den experimentella sångerskan, Björk, samt band som Sigur Rós, Kaleo och Of Monsters and Men. 

Alla som besöker Reykjavík i dag kommer att upptäcka en modern europeisk huvudstad som balanserar modern nordisk arkitektur med historiska och traditionella byggnader.

Besökarna motsvarar ungefär två tredjedelar av Islands hela befolkning och möter en stad som är rik på kultur, medborgaranda, musik, poesi och kärlek där den ligger mellan den glittrande Faxaflóibukten och det mäktiga berget Esja. Många resenärer väljer Reykjavík som bas för att utforska södra och västra Island, till exempel med en dagstur längs Gyllene cirkeln eller ett besök på Snæfellsneshalvön. 

Sedan 2010 har stadsutvecklingen accelererat i takt med den ständigt ökande tillströmningen av utländska besökare, vilket innebär nya hotell och boenden, nya planeringsprojekt och nya rundtursarrangörer. Kort sagt är Reykjavík den isländska kulturens bultande hjärta.