Fjorden Hvalfjörður reseguide

Hvalfjordur är en 30 kilometer lång fjord på västra Island, cirka 40 minuter norr om Reykjavik. Här finns vattenfallet Glymur, de geotermiska baden Hvammsvik och lämningar från andra världskriget. Läs vidare för att planera ditt besök.

Hvalfjordur, valfjorden, sträcker sig 30 kilometer in i Islands västkust mellan Mosfellsbaer och Akranes. På det bredaste stället är den cirka 5 kilometer bred och på det djupaste ungefär 84 meter. De flesta som kör längs ringvägen passerar under fjorden på sju minuter genom en tunnel utan att se den alls.

Ta i stället väg 47 längs kusten, så hittar du en av landets mest givande avstickare. Vid fjorden ligger Glymur, Islands näst högsta vattenfall, de havsnära geotermiska baden Hvammsvik, betonglämningarna efter en brittisk flottbas och en aktiv fårgård som har tillhört samma familj sedan 1887.

Allt ligger tillräckligt nära huvudstaden för en halvdagsutflykt, vilket gör Hvalfjordur till ett lättillgängligt första möte med västra Island för den som har en hyrbil. Guiden nedan går igenom vad namnet betyder, vad du kan se längs båda stränderna, hur tunneln och den gamla vägen skiljer sig åt samt när det passar bäst att besöka området.

Viktiga fakta om Hvalfjordur

• Läge: Västra Island, mellan Mosfellsbaer och Akranes, med mynning i Faxafloibukten

• Koordinater: 64.383 N, 21.667 W

• Storlek: 30 kilometer lång och cirka 5 kilometer bred

• Största djup: cirka 84 meter

• Avstånd från Reykjavik: cirka 34 kilometer till fjordens mynning, ungefär 40 minuter

• Uttal: KVAL-fyur-thur, med ett mjukt ”kv” i början. Namnet betyder valfjord

• Naturskön väg: Väg 47 går i en cirka 61 kilometer lång slinga runt stranden och tar ungefär en timme längre än tunneln

• Hvalfjordurtunneln: 5,77 kilometer lång och avgiftsfri sedan september 2018

• Viktigaste sevärdheterna: krigslämningarna vid Hvitanes, de geotermiska baden Hvammsvik, vattenfallet Glymur och Krigs- och fredsmuseet

Så fick Hvalfjordur sitt namn

Hvalfjordur betyder valfjord, men ingen vet säkert varför. Valar är ovanliga här i dag och valfångststationen vid fjorden är modern, vilket innebär att den tillkom flera hundra år efter att namnet började användas.

Den vanligaste förklaringen är att de första bosättarna hittade en flock valar som hade strandat på grunt vatten. En enda val innebar tonvis med kött och olja på en gång – något som var oerhört viktigt i ett land där maten ofta var knapp. Det isländska ordet hvalreki betyder fortfarande både ”strandad val” och ”lyckträff”.

En annan teori riktar blicken mot land i stället för vatten. Hvalfjall, eller Valberget, reser sig längst in i fjorden, och dess långsträckta, puckelformade siluett kan ha gett hela fjorden dess namn.

Och så finns berättelsen som lokalbefolkningen brukar återge – en av många historier i isländsk folklore som förklarar ortnamn. I sägnen om Raudhofdi blir en alvkvinna avvisad av sin mänsklige älskare efter att ha fött hans barn, och hon förvandlar honom till en rödhårig val.

Illustration från Wikimedia, public domain. Graverad av George Pearson efter Johann Baptist Zwecker, 1864.

Varelsen slår sig ner i Hvalfjordur och sänker skepp i flera år, tills en blind präst lockar den uppför Botnså till sjön Hvalvatn, där den dör. Enligt uppgift hittades valben vid sjön, vilket bidrog till att berättelsen levde vidare.

Ibland söker resenärer efter fjorden under namnet Whale Bay. Det är samma plats, men det isländska namnet är det du kommer att se på vägskyltarna.

Sevärdheter och aktiviteter i Hvalfjordur

De bästa sakerna att göra i Hvalfjordur ligger längs båda stränderna, så ordningen nedan följer vägen snarare än någon rangordning. Sväng in på väg 47 och kör österut längs den södra stranden, runt fjordens innersta del och sedan västerut igen längs den norra sidan.

Två mindre stopp ligger mellan de större sevärdheterna. Stedji, en nästan tre meter hög, bägarliknande klippa, står intill den gamla vägen på den södra stranden, inte långt från Hvammsvik. Längst bort på slingan ligger staden Akranes, som bevakar fjordens mynning med två fyrar och badtunnan Gudlaug på stranden.

De geotermiska baden Hvammsvik (södra stranden)

Cirka 20 kilometer längs väg 47, och det första större stoppet på rundturen, ligger de geotermiska baden Hvammsvik. De är fjordens mest välbesökta sevärdhet och hör till Islands bästa varma källor. Åtta naturliga pooler ligger precis vid vattenlinjen på en gård med anor från 1100-talet.

Det som framför allt skiljer baden från andra är vattnet. Geotermiskt vatten stiger upp från cirka 1 400 meters djup och blandas med Atlanten, så poolernas temperatur och vattennivå förändras med tidvattnet. Den varmaste håller omkring 39–42 °C, medan tidvattenpoolen ibland helt försvinner under havsytan.

Entré till de geotermiska baden Hvammsvik inkluderar även bastu, ångbastu, kallbad och en bar i poolen. Gäster måste vara minst tio år gamla, och handdukar och badskor finns att hyra. På området serverar Stormur Bistro lättare rätter med lokala råvaror, och fisksoppan har många trogna fans.

Antalet besökare är begränsat, så boka i förväg. Du kan också följa med på en tur till Hvammsvik med transfer från Reykjavik om du helst slipper köra.

Hvitanes och krigslämningarna (södra stranden)

Ett par kilometer längre österut ligger Hvitanes, en låg udde som skjuter ut i fjorden från den södra stranden. Under andra världskriget trängde den brittiska flottan ihop mer än 250 byggnader här, bland annat logement, verkstäder, ett sjukhus, en biograf och ett fritidscenter.

I dag finns nästan ingenting kvar. Det som återstår är betong: fundament, en stump av en pir och kanonställningar utspridda över betesmarker där får numera söker skydd.

En informationstavla vid rastplatsen strax väster om udden visar hur området var planerat. Därifrån ser du Hvitanes nedanför, Hvammsvik längs stranden i väster och Midsandur på andra sidan vattnet. Det var i Midsandur som amerikanerna byggde sitt förråd, och där landets sista valfångststation fortfarande är i drift.

Många av krigslämningarna ligger på privat mark, så håll dig till de markerade områdena. Udden är också en av de bättre platserna vid fjorden för att spana efter sälar och vadarfåglar.

En guidad tur från Reykjavik med fokus på andra världskriget besöker Hvitanes, Krigs- och fredsmuseet samt en amerikansk barack från 1942 – den äldsta Quonsetbaracken som fortfarande används. Turen genomförs från maj till augusti.

Vattenfallet Glymur (längst in i fjorden)

Glymur störtar 198 meter ner i en mossklädd ravin där fjorden tar slut. Det var Islands högsta vattenfall tills Morsarfoss kom fram när en glaciär drog sig tillbaka och mättes 2011. Glymur är fortfarande det högsta av Islands vackraste vattenfall som du kan nå till fots.

Vandringsleden är en cirka 6,9 kilometer lång rundslinga från parkeringen i Botnsdalur. Den är medelsvår och tar ungefär tre timmar. Det gör den till en av de mest givande vandringarna på Island inom räckhåll från huvudstaden.

Leden går genom en kort grotta, upp längs ravinens kant och över Botnså två gånger. Den första övergången sker på en ensam stock med ett rep att hålla sig i.

Stocken ligger ute under en begränsad del av året. Den läggs ut i mitten eller slutet av juni och tas bort i början av oktober, vilket är anledningen till att leden är en sommarvandring och inte kan gås året runt. Att försöka ta sig genom ravinen på vintern är verkligen farligt, med is på branta partier, ingen flodövergång och ständiga stenras i ravinen.

Använd ordentliga vandringskängor och ta med badskor för den övre övergången. Kontrollera sedan väderprognosen innan du ger dig av. Ta med mat och vatten, eftersom det inte finns något vid ledens början.

Klippkanterna nära toppen saknar räcken, så leden passar inte små barn. Efter kraftigt regn kan floden bli för hög för att rundslingan ska kunna genomföras. Vänd i så fall tillbaka samma väg som du kom.

Glymur är inte den enda vandringen här. Två längre leder börjar nära fjordens innersta del: Sildarmannagotur går norrut mot Skorradalurdalen och Leggjabrjotur, ”benbrytaren”, klättrar österut mot nationalparken Thingvellir. Båda är mer krävande och längre än Glymurs rundslinga, och ingen av dem är skyltad från parkeringen.

Om du hellre vill att en guide sköter körningen och flodövergången finns två bra alternativ. Den privata Glymurvandringen från Reykjavik eller Keflaviks flygplats tar sju timmar och går längs väg 47 runt fjorden i stället för genom tunneln, så själva körningen blir en del av upplevelsen. Den kortare privata sex timmar långa vandringen från Reykjavik passar den som har ont om tid.

Krigs- och fredsmuseet i Hladir (norra stranden)

När du kör västerut igen längs den norra stranden är Krigs- och fredsmuseet i Hladir platsen där du får sammanhang kring lämningarna du passerade tidigare. Museet öppnade 2012 och skildrar ockupationsåren 1940–1945 genom fotografier, fordon, uniformer och vardagsföremål.

Utställningen är ordnad efter tema snarare än kronologi, med rum om de brittiska och amerikanska styrkorna, Islands kustbevakning, sjukvård och civilliv. Museet är litet och personligt sammanställt, men betydligt mer innehållsrikt än storleken antyder.

Här finns också ett kafé, och våfflorna har ett eget gott rykte. Entrébiljetter till Krigs- och fredsmuseet kan bokas i förväg.

I Hladir finns även ett samlingshus, en campingplats och en utomhuspool med bubbelpooler, vilket gör platsen till en praktisk bas om du vill stanna längre än en dag vid fjorden.

Gården Bjarteyjarsandur (norra stranden)

Bjarteyjarsandur är en aktiv fårgård längre längs den norra stranden. Den har tillhört samma familj sedan 1887 och gått i arv genom generationerna. Familjen föder upp isländska får med hållbara metoder och leder själva rundturerna på gården, vilket gör detta till ett av de mer genuina gårdsbesöken på Island. Besökare är välkomna året runt.

I en liten butik säljs tröjor, mössor och vantar som stickats av gårdens egen ull. På sommaren serveras måltider med råvaror från gården och lammkött, och beroende på årstid kan du få hjälpa till med arbetet.

Stranden nedanför gården är häckningsplats för ejder, vars dun har samlats in på Island i århundraden. Rör dig försiktigt under försommaren, så kan du få se honor ta hand om sina ungar.

Campingplatsen här är öppen året runt och populär bland resenärer som kör runt fjorden. Här finns ett varmt gemensamt kök och gårdens hundar som gärna kommer ut och hälsar.

Kör väg 47 runt Hvalfjordur

Väg 47 var en del av ringvägen fram tills tunneln öppnade 1998 och följer fortfarande hela Hvalfjordurs kust i cirka 60 kilometer. Rundturen tar ungefär en timme längre än tunneln, men ger dig hela anledningen att komma hit.

Från Reykjavik följer du väg 1 norrut genom Mosfellsbaer i cirka 34 kilometer. Avfarten till väg 47 kommer strax före tunnelmynningen, så håll utkik efter skylten.

Vägen är asfalterad, lugn och underhålls året runt. Nästan alla stopp i den här guiden ligger längs den, så se väg 47 som själva ryggraden i besöket snarare än som en avstickare. Breda parkeringsfickor gör detta till en av de enklare vägsträckorna för den som är ovan vid bilkörning på Island.

Avsätt tre till fyra timmar för rundturen med stopp, eller en hel dag om du planerar att vandra till Glymur. Fjordens innersta del och parkeringen i Botnsdalur ligger ungefär en timme från staden. Från Reykjavik kör du först längs den södra stranden; från Borgarnes börjar du på den norra sidan.

Det går ingen kollektivtrafik till fjorden. Du behöver en hyrbil, en campervan eller en plats på en guidad tur. Kommer du från Keflaviks flygplats? Följ väg 41 mot huvudstaden och fortsätt sedan norrut på väg 1. Hela resan tar ungefär en och en halv timme.

Hvalfjordurtunneln

Foto från Wikimedia, Creative Commons, av Eysteinn Gudni Gudnason. Inga ändringar har gjorts.

Hvalfjordurtunneln, eller Hvalfjardargong, går 5,77 kilometer under fjorden och trafikeras av väg 1. Den öppnade den 11 juli 1998 som Islands första undervattenstunnel för vägtrafik och kortade resan mot västra och norra Island med 45 kilometer. I dag tar det sju minuter att korsa fjorden i stället för ungefär en timme.

Cirka 3,75 kilometer av tunneln ligger under havsbottnen. Den lägsta punkten ligger 165 meter under havsytan, med minst 40 meter berg ovanför tunnelns tak. Själva vattnet är bara omkring 40 meter djupt där, så större delen av nedfarten går genom fast basalt.

Inne i tunneln finns ett enda tunnelrör med två körfält, som breddas till tre på den norra uppfarten. Hastighetsgränsen är 70 kilometer i timmen, genomsnittshastighetskameror har funnits sedan 2024 och parkeringsfickorna är endast avsedda för nödsituationer. Trafiken uppgår till omkring 11 000 fordon per dag på sommaren och 6 700 på vintern.

Det finns ingen tunnelavgift. Hvalfjordurtunneln har varit avgiftsfri sedan den 28 september 2018, då den övergick från det privata bolaget Spolur till Islands vägförvaltning. Island tar fortfarande ut avgifter för vägtrafik på andra sätt, så det är klokt att läsa om vägavgifter på Island innan du kör.

Tunneln är det praktiska valet om du vill ta dig snabbt fram. Har du tid är väg 47 ovanför tunneln själva anledningen att komma hit.

Landskap och djurliv i Hvalfjordur

Glaciärer gröpte ur Hvalfjordur ur basalt som bildades för ungefär tre miljoner år sedan. När tunneln byggdes skar arbetarna genom dessa lager och stötte på förkastningar och vulkaniska gångar – smala skikt av stelnad magma – med några hundra meters mellanrum. Ovan jord har resultatet blivit en brant fjord med breda dalar som öppnar sig från den.

Berg omger vägen på båda sidor. Esja reser sig längs den södra sidan och berget Thyrill stupar brant ner mot den norra stranden. Längre inåt land, bakom Akranes, ligger Skardsheidi. Längst in i fjorden tornar berget Hvalfell upp sig över Botnsdalur, dalen som Glymurleden går upp genom.

Ovanför vattenfallet ligger sjön Hvalvatn, 4,1 kvadratkilometer stor och 180 meter djup. Det gör sjön djupare än fjorden som den så småningom rinner ut i. Botnså för ut vattnet genom dalen, och vid Glymur störtar det ner.

Ytterligare två vattendrag, båda kallade Fossa, korsar väg 47 med en rad forsar och fall. Den västra Fossa är lätt att missa, eftersom dess största fall störtar från en plats under vägen ner i skogen.

Några hundra meter längre fram korsar väg 47 floden Brynjudalså i dalen Brynjudalur. Hit kommer sportfiskare efter lax och havsöring, och Skorhagafoss, uppkallat efter gården Skorhagi i närheten, syns från vägen strax före bron.

Sportfiskare känner till Laxa i Kjos, en laxälv som korsar den södra stranden i jordbruksområdet Kjos. Strax söder om den ligger sjön Medalfellsvatn, omgiven av sommarhus – de små stugor som många isländska familjer har för helger utanför staden.

Utanför kusten i nordväst ligger ön Geirsholmi, en liten klippö med nästan lodräta sidor. På 1200-talet, under inbördeskriget mellan Islands mäktiga familjer som kallas Sturlungatiden, höll en grupp laglösa till på ön och plundrade gårdarna runt fjorden därifrån.

Trots namnet är valar ovanliga här. De saknades under större delen av en generation, tills en liten grupp knölvalar återvände 2025. Det mesta du kan se är annat isländskt djurliv. Knubbsälar går upp på land för att vila på sandbankarna nära fjordens innersta del, och vid lågvatten är det lättast att få syn på dem. Det gör detta till en av de enklare platserna för sälsafari på Island.

Foto från Wikimedia, Creative Commons, av Jakub Halun. Inga ändringar har gjorts.

Hvalfjardareyri, den långa sandreveln på den södra sidan, är den bästa platsen för isländskt fågelliv. Silvertärnor och ejdrar söker föda på det grunda vattnet hela sommaren, och strandskatan – en svartvit vadarfågel med lysande orange näbb – låter så högt att du hör den innan du ser den.

Fjordens innersta del är grönare än större delen av Island. Björk och barrträd har fått fäste runt Botnså tillsammans med lupiner, mossa och vilda blommor – en del av de återbeskogningsprojekt som har pågått i årtionden.

Hvalfjordurs historia och kultur

För att vara en så stillsam fjord har Hvalfjordur en händelserik historia. Medeltida handelsmän använde den som väg inåt landet, allierade konvojer sökte skydd i dess djup och psalmer som islänningar fortfarande sjunger skrevs på den södra stranden. Två av landets mest omdebatterade frågor – valfångst och tung industri – präglar fortfarande kusten.

Hvalfjordur under andra världskriget

Foto från Wikimedia, public domain, av National Museum of the U.S. Navy.

Hvalfjordur var en av de strategiskt viktigaste platserna i Nordatlanten mellan 1940 och 1945. Fjordens djup och skyddade läge gjorde den till en naturlig ankringsplats, och allierade konvojer samlades här före en överfart som många fartyg inte överlevde.

Den brittiska basen vid Hvitanes togs i bruk som HMS Baldur och fungerade som högkvarter för den officer som ledde de brittiska styrkorna på Island.

Stora flottor låg för ankar utanför Hvammsvik, där den amerikanska armén byggde ett ammunitionsförråd och ett fritidscenter för flottans besättningar.

På den norra stranden vid Midsandur drev amerikanerna en bränsle-, förråds- och reparationsdepå, och några av de gamla barackerna används fortfarande av ett lokalt företag.

Fjordens mörkaste koppling till kriget är konvojen PQ-17, som avgick härifrån i juni 1942. Av de 35 handelsfartygen nådde bara 11 den sovjetiska hamnstaden Archangelsk.

När de allierade fick övertaget över den tyska ubåtsflottan kom allt färre fartyg. Britterna behöll Hvitanes fram till krigsslutet och lämnade sedan baserna tomma. Merparten av utrustningen överlämnades till den isländska regeringen som ersättning för skador på marken, och gårdarna återgick till jordbruk.

Valfångststationen vid Midsandur

Foto från Wikimedia, Creative Commons, av Vincent van Zeijst. Inga ändringar har gjorts.

Islands enda valfångststation ligger vid Midsandur på fjordens norra strand. Den byggdes 1948 på en pir som den amerikanska flottan hade lämnat efter sig och tillhör Hvalur hf., landets sista företag inom kommersiell valfångst efter fenval.

Valfångsten här har bedrivits periodvis. Hvalur fångade 24 fenvalar 2023, jämfört med 148 året innan. Ingen jakt genomfördes 2024, då säsongens tillstånd kom för sent för att fartyget skulle hinna ge sig ut, eller 2025, när företaget uppgav att verksamheten inte skulle vara ekonomiskt lönsam.

Jakten återupptogs i juni 2026, när fartyget Hvalur 9 förde två fenvalar till stationen – de första som fångats på isländskt vatten på tre år. Hvalur har en licens på fem år, utfärdad i slutet av 2024, som tillåter fångst av upp till 209 fenvalar per år.

För 2026 rekommenderade Hav- och sötvattenforskningsinstitutet högst 150 valar, en minskning med 28 procent jämfört med den tidigare rekommendationen. Institutet uppgav samtidigt att siffran skulle ses över senare under året.

Verksamheten är fortfarande omstridd. Det nationella tv-bolaget RÚV rapporterar att Hanna Katrín Friðriksson, minister för näringsfrågor, har sagt att kommersiell valfångst inte ligger i allmänhetens intresse och meddelat att ett lagförslag om att förbjuda den är på väg. Hon har också hänvisat till det befintliga tillståndet som ett juridiskt hinder under tiden. Ett förbud kan därför träda i kraft först när den nuvarande licensen löper ut 2029.

Resenärer kan köra förbi stationen på väg 47. Det finns ingen möjlighet för besökare att gå in på området, och verksamheten kan bara ses från vägen när en fångst har landats.

Hallgrímur Pétursson och Hallgrímskirkja vid Saurbær

Foto från Wikimedia, Creative Commons, av Christian Bickel. Inga ändringar har gjorts.

Hallgrímur Pétursson, en av Islands mest hyllade poeter, utnämndes till präst i Saurbær på fjordens södra strand 1651 och tjänstgjorde i församlingen tills spetälska tvingade honom att gå i pension 1669. Här skrev han Passionspsalmerna, en samling med 50 dikter om Kristi lidande som fortfarande är en hörnsten i den isländska litteraturen. Han dog 1674 i Ferstikla, längre in i fjorden.

Det har stått kyrkor i Saurbær sedan medeltiden. Den nuvarande invigdes i juli 1957 och tillägnades honom. De färgade glasfönstren och det stillsamma läget ovanför vattnet gör den väl värd ett kort stopp.

Den kallas också Hallgrímskirkja, samma namn som den välkända kyrkan i Reykjavik, vilket ibland får resenärer att tro att huvudstadens kyrka markerar platsen där han verkade. Hallgrímskirkja i Reykjavik var tänkt att invigas 1974, på 300-årsdagen av hans död, men stod färdig först 1986.

Vid fjorden bodde också Sveinbjörn Beinteinsson, poet, rímur-sångare och den första alltingshövdingen i Ásatrúarfélagið, Islands hedniska samfund.

Mariuhöfn – en medeltida hamn

Foto från Wikimedia, Creative Commons, av Steinninn. Inga ändringar har gjorts.

Långt innan tunneln byggdes var Hvalfjordur en livligt trafikerad sjöväg. Medeltida handskrifter berättar om fartyg som seglade in i och ut ur fjorden, och Mariuhöfn, på en udde vid den södra stranden, var en av landets viktigare hamnar och handelsplatser.

Platsen brukar identifieras som Búðasandur, vid inloppet till Laxárvogur, även om arkeologer varit försiktiga både med denna tolkning och med hur mycket av hamnen som fortfarande går att spåra. I dag syns inte mycket.

Mariuhöfn har också en mörk utmärkelse. Digerdöden nådde Island 1402, och enligt den traditionella berättelsen kom den hit med ett fartyg som lade till på platsen. Smittan ska ha funnits i en tygsändning som tillhörde Einar Herjólfsson. Det är en påminnelse om att denna stillsamma fjord en gång var en av landets viktigaste färdvägar.

Industriområdet Grundartangi

Foto från Wikimedia, Creative Commons, av Steinninn. Inga ändringar har gjorts.

Grundartangi, på fjordens norra strand nära mynningen, är ett av Islands viktigaste industriområden. Det ligger cirka 45 kilometer från huvudstadsområdet och 15 kilometer från Akranes. Den djupa hamnen tar emot de största lastfartygen och tankfartygen.

Två tungindustrianläggningar dominerar området. En ferrokiselanläggning har varit i drift sedan 1979, och aluminiumsmältverket öppnade 1998. Sedan 2004 drivs det som Norðurál under Century Aluminum. Smältverket sysselsätter omkring 600 personer och har kapacitet att producera 320 000 ton primäraluminium per år.

Båda anläggningarna var omstridda när de byggdes och är det fortfarande. Tillsammans med valfångst och vattenkraftsutbyggnad står smältverk och kiselanläggningar i centrum för Islands skarpaste miljödebatter.

Området försöker nu ta en annan riktning. Företagen i Grundartangi har undertecknat en gemensam hållbarhetspolicy och arbetar för att skapa en industriell park med cirkulär ekonomi, där biprodukter återanvänds och verksamheten drivs med förnybar el.

I januari 2026 säkrade Carbon Iceland över 24 hektar mark där för en anläggning som skulle fånga in koldioxid från den befintliga industrin och omvandla den till förnybar e-metanol för sjöfart och flyg.

När ska man besöka Hvalfjordur?

Hvalfjordur är öppet för besök året runt och vägarna underhålls även vintertid, men årets två halvor bjuder på helt olika upplevelser.

Sommaren, från juni till augusti, är den enda riktigt lämpliga tiden för vandringen till Glymur, eftersom stockövergången då finns på plats och leden är torr. Medeltemperaturen dagtid ligger omkring 11–14 °C, gårdarna och museet har öppet som vanligt och dagsljuset räcker för att köra runt fjorden efter middagen.

Ett datum sticker ut i år: den totala solförmörkelsen den 12 augusti 2026 passerar över västra Island. Vid Akranes, nära fjordens mynning, varar totaliteten i ungefär en minut. Räkna därför med hög efterfrågan på boende och hyrbilar före och efter förmörkelsen.

Vintern, från oktober till mars, innebär att vandringen får ge plats åt mörka himlar och tomma vägar. Medeltemperaturen dagtid ligger omkring 1–4 °C. Kontrollera väglaget innan du ger dig av och hoppa över ravinen helt.

Våren och hösten är de lugnaste årstiderna. I maj och september är sevärdheterna öppna, besökarna färre och chanserna goda att både vandra och få se norrsken tidigt eller sent på säsongen.

Norrsken över fjorden

Hvalfjordur är en av de bästa platserna för att fotografera norrsken i västra Island och en av de närmaste platserna med mörk himmel från Reykjavik. Det tar ungefär 40 minuter att köra hit, men här slipper du stadens ljusföroreningar. Skarðsheiði och de omgivande bergen skärmar av störande ljus och ramar in norrskenet ovanför vattnet.

Om du kör själv finns det gott om breda och säkra parkeringsfickor längs väg 47, så att du kan stanna och vänta utan att blockera vägen. Kontrollera norrskensprognosen först – en klar himmel är viktigare än en viss utsiktsplats.

Norrskenssäsongen på Island sträcker sig ungefär från september till april. Med en guidad norrskenstur slipper du själv hålla koll på körningen och prognosen, vilket är värdefullt en kväll när himlen bara är klar åt ett håll.

Boende och mat nära Hvalfjordur

Det finns ingen tätort direkt vid fjorden, och de få ställen som erbjuder boende serverar också mat. De flesta besökare gör Hvalfjordur till en dagsutflykt från Reykjavik eller ett stopp på vägen mot Borgarnes, men det går att övernatta på båda sidor av fjorden.

Hvammsvik Nature Resort ligger på den södra stranden. Gästerna har tillgång till baden även efter att dagens besökare har åkt, och på Stormur Bistro serveras lättare rätter med lokala råvaror. Hotel Laxarbakki, en familjedriven anläggning med lägenheter för självhushåll vid väg 1 nära den norra stranden, har bastu, en bubbelpool där du kan se norrskenet och en restaurang som serverar hemlagad mat och grillrätter.

Hotel Glymur ligger på en höjd ovanför fjorden i Hvalfjarðarsveit och har 22 rum, två utomhusbubbelpooler och en restaurang med utsikt över vattnet. Trots namnet ligger hotellet cirka 18 kilometer från leden till Glymur.

Bjarteyjarsandur Farm har en campingplats som är öppen året runt och ett gemensamt kök. På sommaren serverar gårdsköket lammkött och råvaror från den egna gården. Även Hlaðir har en campingplats, intill Krigs- och fredsmuseet, samt en utomhuspool, bubbelpooler och museets kafé.

Utanför själva fjorden finns de flesta boendealternativen i tätorterna. De närmaste hotellen i västra Island finns i Akranes vid fjordmynningen och i Borgarnes norrut, medan Mosfellsbær ligger ungefär en halvtimme söderut.

Därför är Hvalfjordur värd en omväg

Få platser på Island rymmer så mycket på så liten yta, och ännu färre ligger bara en timme från huvudstaden. Ett av landets högsta vattenfall, geotermiska bad vid strandlinjen, betonglämningar från kriget i gräset och en medeltida hamn samsas runt samma stillsamma fjord.

Tunneln är till för den som har bråttom. Låt de resenärerna ta den, välj väg 47 och ge fjorden de två eller tre timmar den förtjänar. Då förstår du varför Hvalfjordur räknas som en av de mest givande av Islands fjordar.

Härifrån fortsätter vägen till Borgarnes och Snæfellsneshalvön, vilket gör Hvalfjordur till antingen en halvdagsutflykt från Reykjavik eller det första stoppet på en längre resa genom västra Island. Rundresor i västra Island följer samma väg.